.

Jag blev inatt (natten till Tisdag) 'moster' till världens gulligaste lilla flicka! :D
Det är så synd att man bor så långt bort och inte kan få se henne i verkligheten. Men hon är jättesöt, jag har bildbevis :P Mer om det imorgon när jag förhoppningsvis har fått prata med den stolta mamman. Ville inte ringa idag och störa, hon måste ju vara liiiiite trött....

Jag är en irriterande figur ibland, iaf för mig själv. Innan jag gjorde Högskoleprovet i höstas så hade jag väl bestämt mig för vad jag skulle göra till hösten 2009. Medicinsk Biologi vid Linköpings Univeristet. Sen gjorde jag provet (för att jag skulle ha en bra chans att komma in på första urvalet, eftersom man aldrig vet hur statistiken ser ut). Jag fick ett ganska bra resultat (sett för att vara första gången jag gör provet iaf) och tittar lite på andra städers intagningsstatistik för föregående terminer (där jag absolut inte hade kommit in på betygen) och kommer urvalsgruppen för högskoleprovet ligga på ungefär det samma som de senaste tre åren så kan jag komma in på vilken biomedicinsk utbildning som helst. Från KI till Lund.

Vilket så klart ger mig problem, vi pratar ju ändå om Mig (hon som har stora problem med att välja vilken glass hon ska köpa). Allvarligt talat så får man ju nästan ångest. Sen är det tydligen inte det lättaste att ta sig in på masterutbildningarna för biomedicin. Skitsamma. Jag har i alla fall bestämt en sak, det blir inte Stockholm även om jag ett tag tyckte att det lät fint att få gå vid Karolinska Institutet och att Stockholm är en utav mina favoritstäder. Jag står inte i kö för en bostad i Sthlm, och jag gillar inte bostadsläget alls där. (Det räcker med att jag får ångest över vad jag ska göra med mitt liv, jag behöver inte Stockholmsångesten också. haha) Allvarligt talat så känns det bara inte som studentstaden för mig. Jag skulle vilja åka ner till Lund, jag gillar verkligen Skåne, men det känns som att det är för långt hem (och för dyrt hem :O SJ är banditer och tar man buss får man skumpa hela dagen för att ta sig till Ludvika).

Jag hade ju så fint bestämt att läsa vis LiU, så kommer tankarna på Uppsala in (VAR FAN KOM DE IFRÅN?!!! Det skulle jag vilja veta!!!) Så nu har jag ångest igen... om var jag ska läsa. Inte är utbildningarna särskilt lika uppbyggda heller. Egentligen så skulle det vara bra skönt om inte ens andra val ströks direkt om man kom in på sitt förstahandsval, då kunde jag nämligen fortsätta ha ångest ända till dagen man ser antagningsresultaten. Men nej. Senast den (vad är det nu?) 15 april måste min ångest ha dämpats lite så att jag kan ha bestämt mig. Fy fan, jag tror jag går och gömmer mig under täcket.

Har iaf anmält mig till en förberedande (sommar)kurs i kemi via KTH på 4,5 poäng (liten men bättre än ingenting). Man skulle helst ha läst Kemi A tidigare. Jag har läst Kemi B. Jag tycker Kemi är roligt, men jag måste erkänna att jag inte var särskilt uppmärksam under gymnasiet (och jag undrar en del gånger hur jag kunde få godkänt i Kemi B). Överhuvudtaget var jag väldigt skoltrött det sista året och lade inte särskilt mycket energi till någonting. Jag får ångra det lite nu när jag inte kommer ihåg mycket alls av Kemi B kursen och har en stoooor ångest över om hur det kommer att gå att läsa Kemi på universitets nivå. *gulp*