.

Jag var ut till syrran och vi tittade på "På spåret", man vi pratade nog mer än vad vi tittade eftersom jag kanppt kommer ihåg vad det handlade om. Sen hade hon hyrt Wanted. Jag hade redan sett den men stannade eftersom jag ville se den igen. Låg typ i alla fall och sov genom i stort sett hela filmen, eftersom jag bara hade sovit fyra timmar. När jag kom hem vid 11-tiden hade jag och brorsan huset för oss själva, han satt väl och spelade CS eller WoW. Själv satt jag och tittade på lite serier och funderade seriöst på att gå och lägga mig.

Mamma kom väl hem vid halv två tiden. Sen ringer hon upp till mig några minuter senare och vill att jag ska komma ner. Hon hade halkat på vägen hem, så vår granne och en till av hennes vänner hade hjälpt henne hem. Hon kunde inte röra armen mycket åt något håll alls. När jag och grannen väl hade fått upp henne ur sängen, där hon lagt sig när hon kom hem, så sa hon att hennes fingrar började domna. Jag hjälpte henne att leta reda på ett nummer till en sjuksköterska, som rådde henne att ta sig upp till akuten i Ludvika.

Problemet var bara hur hon skulle ta sig dit. Jag har ingen bil hemma så jag slog en signal till brorsan i Ludvika, men han hade tyvärr druckit så han kunde inte komma. Jag ringde till taxi, men ingen av oss kunde lägga ut 500 kronor på resan så vi började leta nummer till sjuktransport. Hittade inget så tilslut sa jag åt henne att ringa 112, eftersom hennes hand började bli kall och jag frågade om hon verkligen ville riskera att inte åka till akuten. Det är som att folk är så jäkla rädda att vara till besvär så de ringer inte larmnumret om det inte skulle vara dödsakut. Det är helt sjukt. De är där för att hjälpa dig, men ändå ville hon inte ringa först. Jag blev väl ganska irriterad och frågade henne vad hon trodde 112 var till för. Bara för att du inte behöver en ambulans betyder det inte att du inte kan ringa och fråga vad du ska göra. Det är inte som att SOS bara har EN telefonist som tar emot akutsamtalen.

(Kommer att tänka på när jag och syrran var i Falun. vi var inne på Lindex i stan när syrran får så svåra magsmärtor att hon knappt kan röra på sig. Jag frågade personalen i kassan om de kunde ringa efter en ambulans. Vi fick ta in syrran i deras fikarum och jag fick gå och prata med telefonisten. Vi var ca 5 minuter med bil från sjukhuset och hon ville inte skicka iväg en ambulans. Vi gav syrran lite saft för att få i henne socker men det hjälpte inte. Så jag bad henne skicka en ambulans, och hon frågade om vi inte kunde ta oss till sjukhuset själva. Det gjorde mig skitförbannad och ganska förvånad. Jag tror nog att om jag hade varit så gammal att jag hade fått inneha ett körkort och dessutom haft en bil skulle ha kört upp henne själv. Hade hon kunnat gå och sitta normalt hade jag väl självfallet kollat upp en buss som vi kunnat ta. Herregud. Jag frågade henne på SOS igen om hon kunde skicka en ambulans och hon frågade om det verkligen var nödvändigt. Herregud. Bara för att jag var 16 eller något betyder inte att jag är dum i huvudet. Jag sa åt henne att ja hon fick lov att skicka en ambulans. När hon väl skickat ambulansen var den där inom loppet av några minuter och sen tog det inte länge förän vi var på lasarettet. Där de kollade om det var blindtarmen, men kom fram till att det var jättesvåra menssmärtor.)

Jag förstår att man inte kan skicka en ambulans till alla samtal, men man måste också förstå att SOS inte bara är till för att skicka iväg en ambulans åt dig. De är där för att hjälpa dig. Jag fick i alla fall mamma att ringa SOS som, efter att hon förklarat vad jourhavande sjuksköterskan hade sagt, gav henne numret till sjuktransport. (Som faktiskt är 1/5 av priset vad en taxi kostar från Smedjebacken till Ludvika.)

Jag och grannen skeppade iväg henne, han gick hem och den andra kompisen fick fortsätta sova på morsans säng. Själv gick jag upp och tittade färdigt på CityAkuten och gick och la mig vi 5-6 tiden. Mamma ringde sen vid 10 tiden och bad mig ringa brorsan och höra om han kunde komma och hämta henne i Falun. Det visade sig att röntgen har stängt i Ludvika på helgen/nätterna och hon hade fått åka vidare till Falun. Väl där hade man konstaterat att hennes axel var ur led och att hon hade en spricka inne i benet.

Det påminner mig lite om när jag fick åka tut-tut bil i Eskilstuna. Och ambulanspersonalen glömde stänga av blåljusen på väg till sjukhuset så alla bilar stannade för henne i korsningarna fast det inte var akut :P Det tyckte jag var lite lustigt ja, även om mitt ben gjorde ont som fan efter kollisionen med bilen. Sen fick jag hoppa runt på kryckor i en vecka och det var inte särskilt lätt att dra tvätten till tvättstugan, tur för mig att jag bodde på samma plan som tvättstugan eftersom mitt hus saknade hiss.